dramaqueen
Jobbar idag, med syster. Känns fint och bra för folk är så otroligt trevliga och ömsinta. Hann med en sväng på stan på lunchen och jag kände mig nästan vanlig. Precis som hon som gick förbi med pälsen eller hon med de galna skorna. Nästan. Fast på insidan är jag inte som någon, jag är liksom ett öppet sår som blöder och varar. Det tar inte slut och det svider och värker.
Jag har så mycket frågor och så mycket att berätta och visa. Min nya kjol och mina blå shiffong tröja. Dom är jätte fina, jag lovar, vill du se? Inget svar. Nej för det finns inget, det är inte. Bara tomhet och luft. Allt som var då är inte nu. Men jag vill att nu ska vara då så jag får göra om det. Göra det bäst och kontrollerat, lägga band på mitt inre agg och känslor som egentligen inte var för dig utan för mig. Jag vill bearbeta det rätt, inte fel. Bara vara rätt. Och jag kan det nu, men nu är det tomt.
Vad gjorde du idag, varför har du stängt av? Inte för att kontrollera utan föra att jag är genuint intresserad och vill stötta dig i vad som är jobbigt och vad som är svårt. Vara den axel som jag alltid fått vara, ditt levande bollplank med idéer och tankar. Men jag vill också hör glädjen i din lite små hettsiga röst när du vill berätta något nytt, något spännande. Dina utsvävningar om framtiden och de materiella ting som sätter cravings i dig likt något jag aldrig skådat. Jag vill ge dig allt jag gav förut och lite mer.
Fy vad jag är melodramatisk. Men jag får vara det. Så det så!
slut
Jag mår hemskt efter det här och jag hade inte velat något mer än att jag fick en chans till, men jag förstår min C som inte orkar mer. Inte nu iaf. Man vet inte var framtiden bär oss och jag hoppas så otroligt innerligt att han endå kommer vilja vara med mig. Trots mina brister.
Så ni har säkert förståelse för att jag inte är på topp nu utan helst gråter och gräver ner mig. Sån är jag.

Det finaste jag hört.
- Engla 3 år.

otrohet - ett jävla föräderi.
Otrohet kan nog vara det absolut värsta en människa kan utsättas för. Man är är nog inte så sårbar för någon annan människa, som man är för den människa man älskar och delar sitt liv med. Den person som vet det innersta om dig och som påstår sig älska dig för "den du är". Och endå, endå är det ta mig fan inte ovanligt med otrohet. Folk som sviker sina närmaste, går bakom ryggen och sårar så djupt som det bara går. Jag kan i ärlighetens namn säga att jag inte känner mycket annat än avsmak för de människor som klarar att genomföra en otrohetsaffär. Det är något sjukt över det som skrämmer mig något otroligt. Jag verkligen hoppas och ber att jag kommer tillhöra den (lilla?) grupp som aldrig kommer behöva utsättas för de föräderi som otrohet faktiskt är.
Vad känner ni inför ämnet? Jag blir mest irriterad och lite illamående.
dimma.
Igår gjorde jag en "konst film" för Filippa K hemsida. Ska självklart lägga upp när den kommer ut och allt sånt. Tror att den blev fin. Det var mycket ljusspel och ryggtavlor.
Imorgon åker L till Nevvan och jag ska snart möta henne för att panik shoppa det sista nödvändiga. Måsteockså fundera ut vad det är hon ska köpa till mig. Men det får bli sen. Frukost och kaffe väntar.

Lina, älskad och saknad. (ej död, bara ute i världen och jobbar)
"från en vän står det bara"
Jag minns när jag var liten och brukade titta på Madicken. Jag kommer ihåg hur jag bara älskade den scénen när M ligger i sin säng efter att ha hoppat med paraplyt. Hon har fått brev och ett paket skickat till sig. Hon undrar såklart vem paketet är ifrån och frågar sin mamma, "från en vän står det bara" svarar hennes mamma. I paketet ligger det så söta saker, pärlor, ringar och en baddocka. Jag älskade när dom satt och lekte med sakerna och Lisabeth fick en ring av Madicken. Det roliga i det här iaf är att min dotter gör exakt samma sak idag. Hon ÄLSKAR den scénen och leker den dagligen. Häftigt tycker jag.
Oj, det va inte alls det jag skulle skriva om. Jag skulle skriva om en sak jag fått från en kär vän. En tanke och sak som får mig att bli sådär upprymd som Madicken fick mig att känna mig för snart 20 år sen.

Marc by Marc Jacobs - "till döden skiljer oss åt".
Puss darling.
Semester
Emilys vän Liza här.
Emily är på Gotland just nu och tar det lungt i solen. På söndag åker hon till Öland, där spenderar hon en vecka. Så om ungefär en och en halv vecka är min fina vän tillbaka.
Och hon fotar som en tok så räkna med bild regn.
Det blir förmodligen bättre än nånsing.
Håll ut vänner!
ps. Skriv något snällt, fint eller kanske något roligt så länge!
Sjukling ska till Rom.
Det är jätte, jätte synd om mig. Jag är sjuuuk! Har halsmandlar stora som fotbollar och känner mig almänt seg och hängig. Det suger verkligen när det är så fint väder och allt.
Igår var vi förbi Liza. Vi skulle fixa med våra sommarresor och lite så. Vi kom dock inte så långt förens jg började märka att Engla va hängig och varm. Det visade sig (på en uråldrig temp) att hon hade 38.någonting. Det blev att åka hem, tyvärr. Bokningen till Rom gjorde vi iaf över telefon senare när vi var hemma och vi åker den 27aug - 31aug. Aah så roligt! Längtar som en tok. Vill inte påstå att det kostade skjortan heller, fast, det kommer det nog göra att leva där, hehe.
Engla mådde iaf bättre fram på kvällen igår och jag beslöt iochmed att hon gick och la sig och sa "ååh mamma, imorgon ska jag till dagis!", att hon faktiskt kunde gå dit. De är på sin årliga utflykt till Akallaby och allt idag ju. Hur skulle jag kunna låta henne missa det? Sen var hon feberfri och pigg imorse :) Så det var off till dagis med ryggsäcken på ryggen. Den var fylld med pannkakor, frukt, festisar och fika. Mmmm!
Ska äta lite strepsil nu. Hörs.
Puss.
Så jävla ensam.
Fy fan vad jag känner mig sviken. Så sviken så att tårarna sprutar och händerna darrar över tangenterna. Hur kan man inte vilja stå upp för mig? Hur kan man acceptera en sådan förlikning? Man kan inte alltid gömma sig och sopa saker under mattan, det funkar inte så i livet. Det vet jag.
Frågorna fullkomligen haglar över mig.
Hur fan i helvete kan man låta en annan männsiak styra en så där. Styra, ställa och bestämma. Hur kan den här personen vara så inne i sig själv så den inte ser vad den gör? Fast.. jag tror fan den personen vet precis vad den gör och hur den påverkar. Den vill förstöra och nest
Känner mig helt ensam i det här, sviken av den jag älskat så högt. Sviken, trampad och spottad på.
Dra för i helvet. Dra.
Nytt från Monki
Lina Köpte en svart heldress, linnestuk uppe och sen lite drapperade höfter och lite vidare ben, grymt söt. Jag fick med mig denna skönhet. Måste erkänna att den inte gjorde sig bra alls på bild, men den är attans snygg.


Nej ni, nu ska jag ut i solen :)
Tenta, Sol & Skor.
Sol! Aaah det är så varmt ute att jag svettas med kofta ju. Helt underbart och jag håller mina tummar att det ska hålla i sig i helgen också. Vore fantastiskt. Har ju Engla i helgen då Matte fick barn igår så det vore mysigt om man kan vara ute i en park eller något sådant imorgon.
Nu är jag inne en snabbis på ENEA och ska gå igenom allt inför måndag och tisdag då jag ska jobba själv här, Jess är på kurs och Kenth är ledig. Lite läskigt men det kommer nog gå great.
Ikväll blir det bubbel med Lina och Liza först sen beger vi oss vidare till en tjej i klassen och ska ha lite nu-är-det-slut-på-kursen-fest. Ska bli så skönt att bara få ta det lugnt och sitta med ett glas vin och snacka massa skit, I need it!
SKORNA HAR KOMMIT! Hur kunde jag nästan glömma det? Dom är fantastiska. Riktigt, riktigt fina. Så där pippinetta, eller vad det heter. Love it.
Så vad ska ni ha för er i kväll/helgen?
Första racet för säsongen.

C har idag kört sitt första riktiga race för säsongen. Det gick av stapeln på Mantorp Park och med porscheklubben. Kvalet var vid 13.30 och C kom in som 5 förare. Riktigt bra, eftersom hans bild var den enda som inte hade nya däck. Vid 15.45 kördes racet som slutade med en 3 plats för min C, altså pall plats!!
Duktigaste ever.
Älskar och Saknar. Imorgon kommer mi love hem.
Puss
Saga och Maximilian

Bild: aftonbladet.se
Jag mår illa.
Jag fick just syn på den här bilden på aftonbladets hemsida. Som ni kanske förstår är detta bilden på de två barn, Saga 1 och Maximilian 3, som blev mördade i Arboga för en månad sen.
Det är så hemskt och tragiskt så jag inte finner ord. Hur kan någon se på dessa vackra barn och vilja/kunna mörda dem? Hur kall är man inte som människa? Hur SJUK är man inte? Jag tycker det är läskigt att mördaren ännu inte är fast och att mamman fortfarande inte minns någonting av händelsen.
Somsagt; vilket jävla samhälle vi föder våra barn till.
En tanke till Saga och Maximilian idag.
Engla är död.

Engla är död.
Jag tror inte att det är många som har missat denna nyhet. Jag hörde det igår när jag kom innanför dörren och en extra nyhetssändning stod på vid 19.58. Jag frös till och fick kallakårar. Hur kan något sådant hända? Vad tänkte han? Vad tänkte HON? Hur gick det till? Varför!?
Tydligen så ska denna man ha salgit till redan -00 då han mördade Pernilla, vilket han också erkände igår. Herregud.
Jag är helt mållös. Har så ont i hjärtat och försöker tänka mig in i mammans situation. Jag vet inte, hur fan ska man tackla någotsånt. Hur går man vidare?
Jag blev sjukt rädd och började tänka på min Engla. Ska man behöva hålla sina barn i koppel? Gå efter dem var de än går? Vad är det för jävla samhälle vi föder våra barn till!?
Arg. Ledsen.
Närbilder 060818









Jag ÄLSKAR närbilder. Jag tror jag har en miljon på Engla. De här bilderna snubblad jag precis över när jag var på jakt efter ny profil bild. Dessa togs i Augusti 2006. Tycker de är så vackert och rofyllt med sovande barn. Kanske inte så konstigt, men endå, det är något visst med det.
Nu ska jag välja kläder inför morgondagen och sedan krypa till kojjs.
(Nu nös jag så strykbrädan föll..japp dags att sova.)
Puss på er
Engla är Borta
Hörde just om 10 åriga Engla som försvann i Dalarna igår. Hon försvann tydligen vid 14-tiden när hon var påväg hem på sin cykel. Hennes mamma hade pratat med henne när hon var påväg hem men när hon inte dykt upp efter 30min ringde hon igen, och telefonen var då av.
Hennes familj hittade hennes cykel senare på kvällen bara några hundra meter från deras hem. Men de verkar inte finnas några fler spår efter henne..
Vad rädd man blir som mamma när det slår en att det faktiskt kan -och har- hänt. Man tror liksom att det inte händer att barn försvinner, att de blir mördade eller bortförda. Endå händer det, dagligen! Det är så sjukt att det inte finns ord. Jag kan inte tänka mig vad jag skulle göra. Jag skulle gå under och troligast dö av sorg om man inte fann min dotter.
Herregud...
Det gör så ont i min mage. Vad kan ha hänt henne? Vem kan ha tagit henne? Vem skulle ens tänka TANKEN på att TA henne?
Man har sökt igenom hela närområdet utan framgång, troligast är att hon är bortförd.
Obs!! Bygger om.
kram