En gammal vän till mig.. som tyvärr ej är det längre, var med mig på förlossningen med Engla och återberättade det såhär;

Allt började med att vi på fredag morgon den 1 Juli (8.35) åkte in för att göra ett vändningsförsök på hennes bebis som låg i säte.
Efter att hon suttit där ett par timmar fick hon bricanyl i handen o hjärtat började bulta, sedan utfördes ett lyckat vändningsförsökt. Efteråt var vi tvungna att sitta kvar på kontroll, Emily hade fått lite sammandragningar av vändningen. Så där satt vi ett par-tre timmar, skrattade o pratade och hade ingen aning om vad som skulle ske.. Vi skulle ju gå o käka McDonalds haha det var så långt som vi hade tänkt oss dagen.

När dom äntligen sa att vi skulle få gå hem så kopplade dom bort Emily ifrån ctg:n och hon skulle bara kila på toa. BLOD! Japp.. det hade kommer blod.. det var helt oväntat slemproppen.. Behöver jag säga att vi blev kvar? hihi Värkarna var oregelbunda och av varierande styrka men kom ändå med varierande mellanrum. En läkare kommer in o undersöker Emily och säger helt kallt, "du ska föda barn".. VA? NU? Det kan inte vara möjligt, stackars Emily blit en aning ställd.. "Jag kan ju inte föda barn nu, det är för tidigt!!"
Jag går ut och ringer hennes mamma som strax kommer dit.

Klockan 00.30 åker jag hem för att få mig lite sömn, personalen lovar o intygar att det inte blir någon bebis under natten och Emily får alvedon att sova på..

Dagen efter kommer jag tillbaka på morgonen runt 9, Emily är trött trött, har inte fått många timmars sömn och stackars Mamma Lena är trött hon oxå.
Men nu börjar det iaf hända grejjer. Dom bestämmer sig för att ta hål på hinnorna. Sagt och gjort så spräcker en läkare dom.
Efter ett tag blir värkarna kraftigare, men inte regelbundna.. ytterligare senare på dagen, runt 14 tror jag, så bestämmer dom att Emily ska få värkstimulerande dropp.. Då kommer värkarna igång.

Under öppningskedet som varade i väldans många timmar andas Emily igenom värkarna, testar lustgas, TENS, akupunktur, varma vetekuddar osv.. Men kommer fram till att det känns bäst då hon får stå upp o gå utan nångonting annat än sin andning. Såå stark tjej, och grym på att andas.. Men som sagt, det tar låååång tid och Emily som inte har varken sovit eller ätit är trött till tusen.. Hon övertalas att få en EDA, vilket hon under nästan två dygn av värkar sagt nej till, men nu måste hon vila för att orka med krystvärkarna senare tycker barnmorskan.

Japp, en narkosläkare kommer in, lägger ryggmärgsbedövningen och sedan sänker sig ett lugn över salen.. värkarna är borta Emily ligger i sängen och myser, slummrar lite medan vi kan se hur värkarna fortsätter på ctg:n..
Kvällen blir till natt och plötsligt är det dags, snabbt går det.. helt plötsligt blir Emily rädd, smärtan har kommit tillbaka och nu på ett annat sätt, det trycker neråt!
Aaah.. alla springer runt och vet inte riktigt vad vi ska göra. Emily står på knä i sängen och säger åt oss att massera hennes vader.. "hårdare" skriker hon hela tiden.. vi står o masserar som galningar! Efter ett tag vänder hon sig om och sätter sig i sängen, krystvärkarna startar och hon tar i för kung o fosterland. Ett litet mörkt huvud uppenbarar sig i en liten glipa! "Den har massa mörkt hår skriker jag".. Emily tar sin hand och känner på huvudet, sedan utbrister hon "Kom ut nu älskling, jag längtar efter dig".. Baaah.. då brister det för mig, jag gråter resten av förlossningen, allt är så fantastiskt! Mycket snart kommer en perfekt liten liten Engla upp på Emilys bröst, tårarna sprutar på mig o mamma, men Emily, hon är chockad *skrattar* "Kommer du ifrån min mage?" säger hon..

Bara några minuter efter förlossningen är Emily uppe på benen. Går på toa och börjar städa i förlossningssalen.. haha.. och detta efter två dygns värkar och allt! Snacka om adrenalinkick eller?

Engla föddes 3/7-05 klockan 02:19. Då har vi varit inne i samma rum sedan 1/7-05 klockan 08:30. Hon vägde 2195 och var 44cm, liten perfekt kicka!

---

Det absolut bästa finaste och mest fantastiska jag gjort.
Älskar Engla mest av allt på denna jord. Finns ingen finare!

---

Glad blivande mamma oviss om framtiden.


Nykläckt underbarn.


En docka i vagnen.


Pink for princess, storlek 44! Påväg hem.


Äntligen hemma! Två slagna hjältar.