när jag var yngre, och min lillasyster ellinore kanske var ett - två år? så var vi vid ett tillfälle på gotland och kronholmensgård. pappa, mamma och hela gänget som var med skulle iväg occh spela golf och om jag minns historien rätt så åkte mamma och pappa i varsin bil? pappa skulle vad jag förstått vara ansvarig för ellan under dagen och det började lätt svajjigt .. kan man säga.

pappa som älskar att spela golf blev väl kanske något för exalterad och gjorde en smärre tabbe när han ska packa in allt i bilen. alla andra hade åkt före och pappa hade kört upp framför den smått magnifika gården och satt sig ner på förar sidan och kört iväg. känner jag min pappa rätt så var han på det klara med att allt var med, allt var inpackat och klart. men icke!

när han kommer fram så träffar han mamma och det uppstår en smärre disbyt. var sjutton är ellan!? helevet! ellan. mitt i allt så har min lillasyster blivit lämnad sittandes på uppfarten, nappen i munnen och hysteriskt gråtandes. det var inte långt tillbaka men tillräckligt för att säkerligen både mamma och pappa skulle ha hunnit skälla ut varandra, oroat sig och tänkt what if både en och två gånger .. men där satt hon iaf, ledsen och tappad! så typiskt, men egentligen en sak som kanske väldigt lätt kan hända? :)

vid ett annat tillfälle så var det mig det handlade om. jag var ett riktigt öronbarn och hade konstanta öropninflamationer och rör i öronen. pappa skull vid något tillfället åka med mig till läkaren och mamma klädde på mig och gjorde mig klar, hon skulle väl vara hemma med min storasyster kan jag tro.

väl färdig, klädd och redo, så ska mamma lämna över mig till pappa. det enda problemet var att pappa redan tagit sitt pick och pack och åkt, utan mig! jag vet inte hur långt han kom men jag tycker det är helt otroligt hur man kan glömma sitt barn :) haha jag skrattar åt det idag och så även mamma men det gjorde hon säkerligen inte där o då. men idag hurrni, ska jag säga att jag på riktigt  blev orolig över att ja tappat huvudet någonstan!

engla skulle leka med claire från dagis idag, och herregud. jag har haft extremt mycket på jobbet idag så när klockan passerat 17 så fick jag som en kallkår längst ryggraden. är hon hämtad? sa vi verkligen torsdag? panik! det slutade med (efter noll respons via telefon) att c körde mig hem till claire så ja fick ta mig en titt om engla verkligen var där.

paniken jag fick var inte nådig! även om jag vara 99.9% säker och ja vet såklart med mig att dagis hade ringt om jag glömt hämta engla så blev jag förtvivlad i all min stress. haha. sjukt egentligen :) nu sover hon gott hos mormor och ja laddar för att gå upp 5.00 imorgon bitti! ni vet säkert varför?