NU SITTER VI på båten. Var ingen rolig historia att säga hej då till huset och min lilla kärlek. Hon gav mig en puss och sa "I lav jo mamma" och gick och lekte men i mig värkte det. Jag vill vara med alla dagar på Gotland, uppleva det Engla upplever. Men det är den bittra sanningen. Verkligheten kallar och glad får man kanske vara att man har ett jobb att återvända till, det är de inte alla som har. Fast jag har svårt att tänka så. Jag vill vara ledig jämnt och jag ser helst att livet är en fest från morgon till kväll. Glädje och skratt är vad som är livets godhet och lycka. Självklart finns det hemma också, men inte på samma avslappnade, fria sett, inte alls så. Man har så många plikter, saker som kallar och saker som måste bli gjorda. Livet blir lätt till ett "jag måste bara" om man inte har uppsikt. Jag ska kämpa för att ha det och fortsätta leva i nuet när jag kommer hem. Jag vill inget hellre.

Men jag kommer saknar mitt <3 det här dagarna, men hon har det bäst där hon är.