Har varit hos farmor hela förmiddagen. Pratat minnen och små skrattat. Har masserat hennes vader och fötter som svullnat en del nu när hjärtat inte pumpar som det ska. Fotade henne också när hon sov. Hon är så vacker och fridfull då, trots den rassliga andningen. Jag kunde inte låta bli. Dock så är det för privat för att visa här.

På eftermiddagen kom Jossan och tog över. Vi satt en stund tillsammans medans farmor vilade. Vi åt wraps och försökte betee oss som vanligt, men det är svårt kan ni tro. Man vill egentligen inte så mycket annat än lägga sig på farmor och gråta som ett barn. Men det är inte jag som har det svårast, inte på långa vägar. Det gäller att bita ihop och vara stark. Det behöver hon.

Nu på eftermiddagen/kvällen konstaderade läkarna att hon fått hjärtflimmer och har nu satt in medecin för det vilket ska göra det lättare för henne att både andas och orka lite mer. Fast jag vet inte. Det är svårt det där. Man vill inte se sina nära må dåligt och det är svårt att veta vad som är bäst. Dra ut på det eller låta det ske naturligt? Det är kanske den svåraste frågan som någonsin ställts och jag har inget vettigt svar.

Är på jobbet nu. Har egentligen inte så mycket motivation men det är bra att fokusera på annat. Har mycket i huvudet.

Tanken är väl att ta ett glas vin med syster sen, jag behöver prata. Hon med. Men som det ser ut med farmor så kanske det blir att jag åker dit efter jobbet.

Saknar dig.