Håkan var på svt ikväll. Han va fin, snudden på fantastisk.

Känner mig konstig ikväll. Det började med att mamma hade slängt min päronpaj och mina tårar sprutade. Senare var de GG som gick segt och sen var de C som var sen. Ingenting går min väg och jag känner mig redo att ge upp. Töntigt, jag vet, men ni vet den där känslan. Känslan man får när man är ledsen och arg, som bara växer i magen. Det jobbiga är bara att den inte har rötter, det finns inget ursprung utan ilskan är bara där, ingen eller inget att skylla på. Skit också.

Har packat väskan med böcker och annat för att fördriva tid imorgon. Jag vet av erfarenhet att det kan vara en del väntetid, hoppas dock de är andra bullar när det är barn som är med.

Natt.