Imorse slog jag mig ner på ett tomt säte på tåget (va chockade ni hade blivit om det INTE hade varit tomt).
Jag har inga batterier på min ipod så jag tar fram boken "Ninas resa" och som alltid börjar jag leva mig in i historien och glömmer allt omkring.

I Ulriksdal kliver det på en man. Han tränger sig förbi mig och slår (bokstavligen) sig ned på sätet brevid mig som tyvärr var tomt. Han slåt upp sin tidning ÖVER min bok så jag får liksom hoppa åt sidan och sitta på halva rumpan lutandes åt sidan. Okej, back to the book. No icke. Mannen, som vi kan kalla honom börjar helt plötsligt hosta frenetiskt. Han hostar så hela tidningen flyger och far över min stackars axel. Jag tittar storögt på honom men börjar snart läsa igen.
Haaaaaaaaarkel!
Då men jag inte ett litet hurhum utan han drog snoret ur näsan-ut i gommen-in i munnen och svalde! Om och om igen. Jag stirrade på honom, likaså gjorde killen mittemot men mannen verkade inte förstå hur rakt igenom äcklade vi var av hans uppenbarelse.

Nu är iaf säkerligen Lina Fina Ballerina hemma och jag väntar på samtal. Men jag uppdatera om lite shopping sen :)