bebisboken - jag är gravid!
Idag kunde jag såklart inte vara gladar över det beslut jag tillsist tog, trots påstidigheter om det omvända (abort), därför kan jag med en otrolig glädje läsa/skriva av vad jag tänkte och kände.
Jag kommer försöka publicera, from idag, ett utdrag per dag. I hope you like!
(allt är direkt överskrivet från boken till datorn, inga omskrivningar, så ta det med en nypa salt)
BEBISBOKEN
Till min lilla som växer i magen
29 oktober – 21 juli 2005
1 december 2004
Igår var dagen med stort D. Jag var på ungdomsmottagningen efter att ha gått över mensen ca 2 veckor. Det är ingen fara, den kommer snart, sa jag till Lina. Kanske mest för att lugna mina egna nerver.
Lina fick i alla fall iväg mig till um. Vi fnittrade nervöst i väntrummet; men hallå, jag med barn, Nej!
Testet visade två streck. Två streck = gravid, berättade barnmorskan. Tårarna föll och en tröstande hand på axeln. Glädjen fyllde mig snart. En leende trängde fram i det tårfuktiga ansiktet . Jag? Är det verkligen sant? Ångesten tog snabbt plats igen. Vad gör jag nu? Vad vinner jag, vad förlorar jag? Listan kunde bli lång.
Ett barn! Jag ser gröna ängar fyllda med blomster, solen stå högt på himlen. En skönhet leka i det gröna. Lycka! Jag ser ett grått mörker, en dimmig tunnel. En framtid att sörja? Jag vet inte vad som väger tyngst, kanske ovisshetet? Man kan aldrig veta om det blir bra eller ett val att ångra.
Någonting växer i mig!
Någonting som är ingenting som är allt. Någonting som jag har makten att bestämma livsödet för. Jag bestämmer, helt själv.
Någonting växer i mig!
Jag har inte makten att stoppa den att växa. Jag kan inte ropa vänta och den skulle lyssna. Jag har två val, båda får konsekvenser. Vilka är värst?
Jag gick ut från barnmorskan där Lina satt i soffan. Jag började gråta och sa ”det är kört”. Hon kramade mig men förstod inte vad jag menade. Förtydligandet löd ”jag är med barn”.
Vi åkte hem till Lina och ingen av oss förstod vad som hänt. Pappa ringde för att checka av inför helgen och han fick då beskedet. Han blev chockad men trodde som det flesta att det skulle leda till abort.
Mamma fick veta på kvällen. Hon märkte att någonting var på tok , samma reaktion som pappa. Disskutionerna var redan igång.
Du borde satsa på att jobba med att skriva. Du skriver jättebra, vilket jag ser nu att du gjorde redan som 17åring.
Tycker det ska bli intressant att läsa från din bebisbok, kan bara smått tänka mig hur många tankar som måste flugit runt i ditt huvud.
Du ska vara stolt, känner inte dig men vilken dotter du skapat och vilken underbar mammaroll du tagit!
Tack så mycket! =)
Jag tror nog att de flesta föräldrar blir chockade och antar att det blir abort. Men oftast blir det beslut man fattat bra i slutändan. =)
Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, det där är en helt annan sida av den Emily man "lärt känna" genom åren. Väldigt fint skrivet...
hur kommer det sig att du bestämde dig för att inte göra abort? starkt!
jag börjar gråta gumman. så himla starka minnen. Lycka! <3 och vad rolig du är förresten med tävlingen, haha. Du vinner lätt :P
åååhh stort grattis till jossan och david!! underbart. längtar tills jag får hålla:) hihi pusss love
Allt bra med dig idag? :)
Jag vill ha fortsättningen :)
Jätte intressant läsning! =)
Sv: Tack snälla du!
Och vad kul att äntligen få ta del av din resa du gjort under graviditeten, och jag beundrar din styrka måste jag säga och att du gick emot det beslut som dom andra ville att du skulle ta!
Du har verkligen en riktig pärla och en Riktigt fin Ängel till dotter.
Kan känna igen mig i en del av det du skriver, då min resa och mitt beslut om graviditetn inte heller var det lättaste på grund av olika omständigheter som jag inte kan skriva om här.
Jag beundrar verkligen dig och e så oerhört glad över din blogg finns ska du veta :-)
Ser fram emot dom andra inläggen.
Många kramar till dig <3
